måndag 30 juni 2008

Hem ljuva hem

Borta bra men hemma bäst.
Nu är vi åter hemma efter en helg i Ockelbo. Det var kul och intensivt.
Vi åkte hemifrån kl. 7.45 på lördags morgon. Hämtade upp Sandra 10 minuter senare och sen vidare mot Ockelbo.
Fram kom vi efter ca 2 timmar. Då blev det kramkalas och Oskar var föremålet för allas uppmärksamhet.

Efter lite fika och uppackning var det dags att trängas med andra på Ockelbo marknad. Det var knökfullt med folk och det var väl inte direkt idelaliskt att gå med vagn där, men det var vi inte ensamma om att göra. Det gällde att ha tålamod och inte ha så bråttom så gick det bra.
Det blev lite shoppat. Två tröjor till Oskar, skor till Uffe, en ryggsäck och lite annat smått och gott.
Oskar var snäll, men blev ganska gnällig efter ett tag och han tyckte nog inte att det var så roligt att gå på marknad. Jag tror att det berodde på att det var för mycket människor. I vanliga fall så tycker han det är jättekul att titta på folk (som när man är på ICA t ex) men nu blev det nog fööör mycket folk.

Vi var såååå trötta när vi kom tillbaka från marknaden. Det blev lite vila och en snabb dusch innan vi skulle käka middag.

Söndagen började kl 6 för Uffe och mig eftersom det var då Oskar hade sovit klart. Lite gos som vanligt och välling i sängen bredvid mamma och pappa blev det och efter ett tag somnade Oskar om. Jag var ganska pigg vid kl 6, men slumrade om en kort stund när Oskar somnat igen.
Efter frukost tog Uffe, jag och Oskar en promenad och vi gick runt i Ockelbo och tittade på fina hus. Det finns en hel del fina gamla hus där.

Efter lunch åkte vi till Uffes kusin Mikael och hans familj. Dom bor på en jättemysig gammal gård strax utanför Ockelbo. Där bjöds det på fika innan det var dags att styra bilen hemmåt Bålsta igen.
På vägen hem stannade vi till vid Gävle bro för att käka middag. Oskar var rejält trött och gnällig, men vi lyckades få i honom hans gröt och hoppades sen på att han skulle somna gott så fort vi satt oss i bilen igen. Så blev det inte.... Oskar var rejält gnällig och började skrika och gråta hysteriskt efter ett tag. Det var bara att svänga av motorvägen och ta upp lillkillen och trösta. Så fort Uffe tog upp honom ur bilstolen blev det bra. Vad som var fel vet vi inte. Kanske var han trött på att åka bil? Magknip? För trött för att sova? Inte vet jag....
Efter en liten stund så kunde vi i alla fall fortsätta. Oskar blev lite gnällig igen och kunde inte komma till ro och somna. Uffe, som satt i baksätet bredvid Oskar, gjorde ett strålande jobb för att försöka lugna sin lilla son. Han försökte med alla knep och efter en lång stund så somnade Oskar till slut. Tack å lov! Stor applåd till pappa Uffe! Det är nästan jobbigare att sitta fram och inte kunna göra något, än att vara den som ska försöka lugna och trösta. Jag försökte bidra med att låta högerfoten vara tung på gasen (inte för tung... man vill ju inte bli av med lappen om man åker dit), så vi skulle komma hem lite fortare.

Väl hemma var det på med pyjamas på Oskar och direkt ner i sängen för honom och det tog inte så lång stund efter det som även jag och Uffe släckte lampan och slumrade in.

Det är kul att åka bort, men såååå skönt att komma hem.

1 kommentar:

Theannapanna sa...

Vilken härlig helg! Det är sååå trist när de blir så ledsna i bilen, inte mkt man kan göra - man måste ju komma hem...

Hade varit såååå enkelt om det gått att hålla dem.

Får ses snart!
Kram