torsdag 26 februari 2009

Elaka mamman gör entré

Tadaa! Ridån upp för ELAKA MAMMAN.
Vår son, Oskar, har fått för sig att han ska stå på sin stol när han ska äta. Och sitter han på en annan stol så nog sjutton ska han ställa sig upp då med.
Detta jä**iga beteende har resulterat i två fall från två olika stolar under två dagar.
Det har också resulterat i att jag blivit Elaka Mamman. Jag har skällt och skällt och skällt och tvingat Oskar att sitta ner och när inte det funkar så sätter jag ner honom på golvet och då är det färdigätet för den gången.
Jag har skällt så pass att Oskar några gånger börjat gråta av att jag skäller åt honom. Men vad gör man när han egentligen är för liten för att förstå allt man säger men jag ändå måste säga ifrån??? Han fattar nog egentligen, men vill inte lyda. Så enkelt är det.

Idag så flydde han ifrån mig efter att jag skällt åt honom vid middagen och när han satt i sitt rum och grät alldeles ensam så tyckte jag lite (väldigt lite) synd om honom. Jag gick dit och försökte mysa och trösta lite, men då gick han ut i köket till pappa istället. Trots att pappa var lika elak han faktiskt. Suck....

Jag har en känsla av att detta inte var sista gången.

6 kommentarer:

Jenny sa...

Du får tänka vad bra det är att han lär sig gränser och troligen därför kommer bli mycket tryggare och lugnare när han vet vad som gäller...fastän man ju såklart måste testa alla gränser först också. Det är kul med barn.. ;)

Theannapanna sa...

Hmmmm... ofta så berättar du ngt o vips så hamnar vi där oxå.. fast lite efter då Daniel är 2 månader yngre men detta hoppas jag vi slipper :-)

Kram på er!

Lycklig fru sa...

Jenny: På lördag så du se hur det brukar vara...he,he.

Anna: Jag hoppas också att ni slipper.

Lycklig fru sa...

Jenny: På lördag så du se hur det brukar vara...he,he.

Anna: Jag hoppas också att ni slipper.

Lycklig fru sa...

Jenny: På lördag så du se hur det brukar vara...he,he.

Anna: Jag hoppas också att ni slipper.

Ewa sa...

Mooooaaaaaahhh.. ÄNTLIGEN säger en skadeglad elak mamma uppe på kullen. ;)

Vill du lite tips, eller bara spy ur dig all frustration och ångest är det bara att ringa eller komma förbi. För med två terrorister vet jag precis vad du går igenom - bortsett från att inte något av mina barn bjuder på lite gråt utan snarare hånflin. *sucka*

Kram!!